Basfakta om dykarna. På bild en gulbrämad dykare (Dytiscus marginalis).
Kallas också dykarbaggar och hör till familjen skalbaggar. De är ovala och svarta, eller tecknade i gult och svart. De är 2mm-4cm långa. Dykarna lever i sötvatten och brackvatten. De använder sina borstförsedda bakben som åror. Hanarna har ofta sugskålar på fötterna med vilka de kan hålla sig fast i honorna under parningen. Då dykarna är aktiva, under sommaren, måste de rätt ofta komma upp till ytan för att hämta luft. Då håller de bakkroppens spets över vattenytan och låter luften strömma in under vingarna, där luften lagras precis som i sportdykarnas lufttankar. Dykarna kan andas under vattnet ur lufttanken som också kan fyllas upp med luft ur vattnet.
Dykarna flyger rätt bra från en vattensamling till en annan, oftast i skymningen. De lokaliserar vattnet för att ytan glänser, men ibland misstar de sig och man kan hitta snopna dykare på biltak eller annat som glänser.
Larverna är spolformade och har sylvassa käkar, genom vilka en kanal för matsmältningsvätska och bedövningsmedel löper. Larverna kan inte äta större bitar mat utan de sprutar in vätskan i sina byten, vilket löser upp deras innanmäten. Sen är det bara att suga ut dem och lämna kvar ett tomt skal. Dykarna äter småfiskar, insektlarver, grodyngel och andra små djur. Äggen läggs vanligen på vattenväxter. Larverna gräver sig in i strandkanten, genom jorden, tills de når upp till en nivå som är högre än vattenytan. Där förpuppar de sig och återvänder sedan som vuxna till vattnet. Dykarna övervintrar i allmänhet i vattnet eller exempelvis i lövhögar på land.
Den gulbrämade dykaren (Dytiscus marginalis), här i bild, är 30-35 millimeter lång och trivs i sjöar och vattensamlingar med riklig vegetation.
Källa:
Nationalencyklopedin
Biolog Anders Albrecht
Foto: Anders Albrecht