I den här laborationen skall vi försöka förklara varför himlen är blå och varför solnedgången är röd även om solen normalt uppfattas som gul eller vit.
Rayleigh-spridning är ett fenomen som fått sitt namn efter den brittiska fysikern Lord Rayleigh. Rayleigh undersökte hur ljus och annan elektromagnetisk strålning sprids. Han kom fram till att spridningen är omvänt proportionell mot våglängden λ i fjärde potens:
ljusspridning ~ 1/λ^4'
Det här betyder på ren svenska att det blå ljuset (våglängd kring 400 nm) sprids ungefär 16 gånger mera än det röda ljuset (våglängd kring 800 nm).
Himlen ser blå ut då man tittar uppåt eftersom de blå komponenterna i det vita solljuset sprids mycket mera i atmosfären och därför träffar våra ögon. Då man tittar på en solnedgång har ljuset färdas en lång väg i jordens atmosfär. De röda komponenterna av solljuset sprids minst och vårt öga träffas därför nästan bara av rött ljus.