Kamelen har spelat en oerhört viktig roll för att ökenområdena på Arabiska halvön kunde befolkas. (Foto: Seppo Sarkkinen, Förenade Arabemiraterna 2000.)
Tiden före islams uppkomst brukar kallas för "jahiliyya": ovetskapens tid.
Detta är tiden före 600-talet.
Största delen av de tama djuren har sitt ursprung i Mellanöstern: kor, får, getter, grisar, åsnor, katter och kameler. Kamelen har betytt oerhört mycket för arabisk-islamiska kulturen.
I och med att kamelen gjordes till ett tamdjur kunde man befolka ökenområdena på Arabiska halvön. Kamelen är viktig som ett transportdjur. Dessutom producerar den mjölk och om man slaktar den får man kött och hudar. I nödfall kan man döda djuret och dricka vattnet som djuret lagrar.
Kamelens förfäder levde i Nordamerika för 40 miljoner år sedan. Därifrån vandrade de för över Berings sund till Asien. Där utvecklades två olika arter, den tvåpucklade (camelus bactrianus) och den enpucklade (camelus dromedarius). Genetisk är dessa två arter nära varandra. Skillnaden är att att de trivs i olika klimatförhållanden.
De bägge kamelarterna har gjorts till tamdjur kring åren 3000-2700 före vår tideräkning. Den tvåpucklade kamelen har domesticerats i områdena i Iran och Turmenistan och den enpucklade kamelen eller dromedaren har domesticerats på Arabiska halvön. De som bodde på Arabiska halvön under denna tid talade inte arabiska, arabiska språket har kommit till halvön ca 1500 före vår tideräkning.
Kamelen äter buskar och andra växter som är onyttiga för männsikan. Den dynga som kamelen kackar kan användas som bränsle när den är torr, vilket är viktigt med tanke på att det inte växter så många träd i öknen.
Ungefär åren 1100-1000 före vår tideräkning började man rida på kameler. Från och med denna tid till islams uppkomst beskrivs araberna i olika källor som ridande nomader som tidvis allierade sig med stormakterna eller som genomförde räder mot karavaner.
Araberna levde huvudsakligen i stam- och i klansamhällen på den Arabiska halvön. Denna samhällsform var rådande i ökenområdena där klanerna levde ofta som nomader i ökenområdena där oaserna var livsviktiga. Karavanrutterna användes för handel och staden Mecka blev en handels- och kulturpunkt redan före islam. Före islam var araberna animister med flera gudar.
På vissa ställen bodde araberna i stads- och jordbrukssamhällen. I romerska källor kallade man Jemen för "Arabia felix" - det lyckliga Arabien. Där hade idkade man jordbruk och man hade utvecklat en blomstrande kultur med fast bosättning. En del av befolkningen i Jemen hörde till judendomen före islam. Även städer som Petra och Palmyra hade en arabisk befolkning under Romartiden. Dessa städer gjorde sig rika på handel och erövrades av romarna.
Inför islams uppkomst hade jordbrukskulturen i Jemen råkat ut i ett nedfall, bevattningssystemen hade förfallit. Det är också möjligt att araberna i karavanstäderna Petra och Palmyra övergick till kamelnomadism under 300-talet. Romarna erövrade Palmyra år 273 efter vår tideräkning varefter stadens blomsting tog slut.
Tiden fram till 600-talet och islams uppkomst kallas för "ovetskapens tid" eller "jahiliyya". Islam uppkommer på 600-talet och sprids fort med arabernas erövringar. Det är möjligt att en ekologisk katastrof har bidragit till att araberna erövrade nya områden. De två stormakterna Bysans med Konstantinopel som huvudstad och sasanidiska Persien var också försvagade och i strid med varandra. Dessutom var de olika grupperna av kristna i strid med varandra inom Östrom eller Bysans, vilket gjorde det lättare för araberna att erövra Egypten och delar av Mellanöstern av bysantinarna. Araberna välkomnades också av vissa sekter av kristna, eftersom dessa var förföljda av de ortodoxa i Konstantinopel.
Text: Mikael Björk
Foto: Seppo Sarkkinen, en dromedar i Förenade arabemiraterna 2000.
Källor: Kaj Öhrnberg, Islamin kulttuuri 1998 (red. Palva & Perho);
Sture Lindholm: Orient: möten med islam och den arabiska kulturen, historia för gymnasiet kurs 6 2006.