Staden Qom i Iran är centrum shiitisk islam. I Qom finns Irans största shiitiska teologiska skola (madrasa) och 10 kungar samt drygt 400 helgon är begravda där. (Foto: Rauli Virtanen 2004.)
Efter att Othman mördats uppstod den första fitnan eller inbördeskriget inom islam.
En del ansåg att den rättmätiga fjärde kalifen skulle vara Ali. Ali var gift med Muhammeds dotter Fatima och därför en nära släkting till Profeten.
Othman hade hört till den umayyadiska släkten och många umayyader godkände inte Ali som Kalif. Ali grundade sin huvudstad i Kufa i dagens Irak, men guvernören i Syrien, Muawiya, som hörde till umayyadätten vägrade godkänna Ali som kalif. Däremot utropade han sig själv till kalif år 660.
Ali mörades år 661 i Kufa och hans anhängare ansåg att han blivit en martyr. Ali hade två söner som hette al-Hasan och Al-Husain. Hasan kom överens med Muawiya att han inte skulle utropa sig själv till kalif. Därför kunde Muawiya regera som kalif från Damaskus ända fram till år 680.
När Muawiya dog utsåg han sin son Yazid till efterträdare. Detta bröt med den gamla beduintraditionen att inte omedelbart utnämna sin son till efterträdare på kalifposten. Kalifens uppgift var inte automatiskt ärftligt och tidigare hade man efter förhandlingar mellan ätterna godkänt kalifen.
En del muslimer försökte då föreslå Alis son Husain till kalif i stället för Yazid. (Husain var Muhammeds barnbarn.) Husain samlade trupper i Kufa men upprorsförsöket slutade i ett slag i Kerbela i dagens Irak där Husain stupade. Husain blev en martyr för Alis parti eller shiat Ali som hävdar att Ali och hans son Husain hade varit de rätta kaliferna.
På basis av dessa händelser delades också den islamiska världen i shiamuslimer (Alis parti) och sunnimuslimer. Shiamuslimer finns huvudsakligen i Iran och en del i Irak.
Majoriteten av muslimerna godkände trots allt Muawiya och umayyadernas ätt som kalifer under 600-talet. Lite förenklat sagt kan man säga att bland dessa utvecklades sunnimuslimernas religion. Majoriteten av dagens muslimer (85-90 procent) är sunnimuslimer.
Skillnaden mellan dessa två inriktningar är delvis historien om Ali och vem som skulle bli kalif, men dessa inriktningar har också olika uppfattningar på vem som skall ha det andliga ledarskapet inom islam.
Husain och hans familj ansågs som de sanna ledarna, eller imamerna. Inom den shiitiska traditionen kallas den lagliga ledaren inom muslimska samfundet därför för imam, medan sunniterna kallar honom för kalif. Sunniterna anser att ledarskapet hör till den som har makten och som skyddar den islamiska staten. Olika kalifat har existerat genom historien, varav Osmanernas imperium, som splittrades efter första världskriget, var det senaste kalifatet.
Vid sidan av sunniter och shiiter finns det även andra inriktningar inom islam. T.ex. sufismen är en rörelse som uppstod inom islam under 700- och 800-talen och som betonar mystiken. Det "snurrande dervischerna"är sufiska religionsutövare. Dervisch är persiska och betyder fattig. Med snurrandet försöker man tömma sinnet för att kunna känna Guds närvaro.
Text: Mikael Björk
Foto: Rauli Virtanen 2004.
Källor: Kaj Öhrnberg, Islamin kulttuuri 1998 (red. Palva & Perho);
Sture Lindholm: Orient: möten med islam och den arabiska kulturen, historia för gymnasiet kurs 6 2006.