Klippmoskén i Jerusalem byggdes under umayyaddynastins välde. Jerusalem är ett av islams heliga städer. Enligt traditionen var det från denna plats där Klippdomen finns som Muhammed mirakulöst steg upp till himlen och fick se dess salgiheter men också helvetets fasor. Klippdomen bär arkitektoniskt influenser från bysantinskt byggande. Araberna och muslimerna tog influenser från de områden de erövrade men utvecklade också en egenart inom konst och kultur. (Foto: Pertti Aherva, 1989.)
Under 600-talet hade umayyaderna etablerat sin position som kalifer och gjort Damaskus som sin huvudstad. Kalifatet hade blivit ärftligt inom deras ätt, men alla godkände inte detta, t.ex. shiamuslimerna som hävdade att Ali och hans son Husain borde ha fått vara kalifer.
Trots dessa olika grupperingar inom det islamiska samfundet eller umma hade ummayaderna största makten ända fram till år 750. För en tid tappade man makten i vissa områden som till exempel Mecka där vissa grupperingar inte ville godkänna umayyaderna. Under umayyadernas tid byggdes Klippmoskén i Jerusalem. En del har tolkat byggandet av Klippmoskén som umayyadernas försök till att bygga en stor och fin moské till den tredje heliga staden. Mecka och Medina som också var heliga städer inom islam var inte just då i umayyadernas kontroll men Jerusalem var det. Oberoende hur det var hade man bett mot Jerusalem varit en helig stad och man hade bett mot Jerusalem innan man började be mot Mecka. Dessutom ansågs Muhammed ha gjort en färd genom himmel och helvete utgående från Jerusalem.
Umayyadernas dynasti utmanades av abbasiderna som lyckades störtta dem ur makten. En av umayyaderna som hette Abd al-Rahman lyckades fly till Spanien och upprätta ett nytt umayyadrike med Cordoba som huvudstad. Där fortsatte umayyaderna att härska som kalifer i ett rike som kallades för al-Andalus, som gett namnet till Andalusien.
Abbasiderna lyckades härska som kalifer över ett område som sträckte från norra Afrika till Centralasien men Bagdad som huvudstad. Under deras kalifats tid (750-1258) blev Bagdad centrum för islam. Staden hade uppkattningsvis två miljoner invånare och var ett centrum för vetenskap. Man samlade en massa kunskap till stadens skolor och bibliotek. Arabvärlden och islam hade etablerats på ett område där Romarriket och antika grekiska städer hade funnits. I Bagdad översatte man en hel del antika verk från grekiska till arabiska och genom denna verksamhet bevarades en hel del av antikens litteratur också för västvärlden, i och med att en stor del av de forna antika texterna förlorats under årens lopp. I och med att araberna översatte dessa kunde man sedan översätta antika grekiska vetenskapliga och filosofiska texter till latin under medeltiden, framförallt då man kom i kontakt med araber i Spanien via Cordoba. Cordoba hade också ett universitet och gatubelysning, vilket kristna europeiska städer saknade. På det vetenskapliga planet var arab- och islamvärlden helt överlägsen det medeltida kristna Europa.
Även Abbasidkalifatet utsattes för konkurrens. I Egypten bildade Fatimiderna ett shiitisk dynasti. Under deras dynasti blev även Kairo en ett kulturellt centrum inom islamvärlden.
Inom umma eller det islamiska samfundet fanns det också många människor som inte talade arabiska som modersmål. I norra Afrika hade berberfolket gjort motstånd en tid innan dessa konverterade till islam och blev en del av den islamiska kulturen i Nordvästafrika. Perserna började återuppliva sitt språk och sin kultur och många turkiska stammar hade vandrat in från Centralasien till Mellanöstern. Islam hade också spridits söder om Sahara längs karavanrutter till delar av Västafrika.
De olika kalifatena hade inte kontroll över alla dessa områden. I Bagdad som var centrum för islam samlades männsikor från olika kulturer och även i Cordoba kunde människor från olika religionsgrupper träffas och utbyta varor och idéer. Den islamiska kulturen var kring år 1000 väldigt kosmopolitiskt och framstående inom matematik, astronomi och filosofi.
Troendemässigt började man grubbla över hur Koranen skulle tolkas. En lärd som hette al-Ash'arin (död 935) skapade en doktrin som gick ut på uttrycket "bi-la kaifa" som betyder "utan att fråga varför". Det betyder alltså att man inte skulle ställa frågan varför då man tolkade Koranen och religionen. Enligt en del västerländska historiker var det här början på att den islamiska världen började förhålla sig mer skeptiskt till främmande länders vetenskaper och egna vetenskapliga ambitioner. Man vände sig allt mera inåt och indoktrinerade sig i teologiska doktriner enligt uttrycket "bi-la kaifa".
År 1055 kom seljukiska turkar till Bagdad. Under seljukiska turkarnas tid fortsatte staden att vara en blomstrande stad, men år 1258 kom Djingis khans sonson Hülegü med sina mongoliska ryttare och plundrade Bagdad. Efter denna plundring återhämtade sig Bagdad aldrig till sin fornstora glans.
Från och med nu börjad den islamiska världen också gå tillbaka i vetenskapligt anseende. I Spanien och Cordoba samlades islamiska, judiska och kristna lärda så länge som kalifatet existerade ända fram till 1400-talet, men slutligen erövrade kristna spanjorer dessa riken. Från och med 1200-talet böejade också kristna européer också översätta arabiska texter till latin och samtidigt utvecklades de europeiska univeristeten. Under 1300- och 1400-talen uppkom renessänsen i kristna Europa varmed Europa började ta fast de muslimska rikena i fråga om vetenskapligt och konstnärligt kunnande. Den europeiska renässansen fick impulser från muslimska världen genom vetenskaperna men också genom korstågen som européerna gjorde till muslimska områden, där de kom i kontekt med en kultur som var mera utvecklat än deras egen.
Text: Mikael Björk
Foto: Pertti Aherva 1989.
Källor: Kaj Öhrnberg, Islamin kulttuuri 1998 (red. Palva & Perho);
Sture Lindholm: Orient: möten med islam och den arabiska kulturen, historia för gymnasiet kurs 6 2006.