På denna film ser vi italienska bersaglieri öva cykelmarsch år 1915. Filmen är också tillgänglig via webbplatsen Europeana. Filmen har kommit till Europeana från Det Danske Filminstitut och European Film Gateway 1914. (Filmens Creative Commons-licens: CC BY.)
Italien var ursprungligen vid krigsutbrottet år 1914 på Österrike-Ungerns och Tysklands sida via det allianssystem som utgjorde centralmakterna eller "trippelalliansen" mellan Tyskland, Österrike-Ungern och Italien. Alliansen hade skapats redan år 1882 under Otto von Bismarcks tid som kansler i Tyskland.
Italien hade trots allt sedan länge haft intressen i många av de områden som fanns i Österrike-Ungern. Det fanns vissa områden i Österrike-Ungern som hade italiensktalande minoriteter. I Italien kallades dessa områden för "irredenta" - alltså ett geografiskt område som ansågs höra till nationalstaten Italien men som befann sig utanför det egna landets gränser. Irredenta har senare använts även för andra länder, t.ex. för finska nationalister under 1920- och 1930-talen var Östkarelen med dess finsk-ugrisk-talande befolkning ett "irredenta". Alltså ett geografiskt område som finska nationalister ville ansluta till ett Storfinland, men som tillhörde ett annat land.
Ententen, alltså i främsta hand Frankrike och Storbritannien, lyckades i början av första världskriget övertala Italien att göra en kovändning och byta sida. Under 1800-talet hade städer som Milan och Venedig tillhört till Österrike-Ungern, men genom krig hade dessa slitit sig loss från Österrike-Ungern och anslutits till Italien. (Italien hade också skapats under mitten av 1800-talet av flera små furstendömen.) Det fanns fortfarande områden i Österrike-Ungern vid Alperna och vid Adriatiska havets kust som staden Trieste som Italien kunde tänkas få om man deltog i ett krig mot österrikarna.
År 1915 gick Italien sålunda med i första världskriget. Hårda strider fördes bl.a. vid floden Isonzo i bergigt landskap vid gränsen mellan Italien och Österrike-Ungern. Författaren Ernest Hemingway, som ännu inte var känd, åkte som ung frivillig från USA till Europa och var i röda korsets tjäsnt på Italiens sida. Han skadades vid kriget, men det är oklart om hans egen utsago av händelserna egentligen stämmer helt och hållet av vad som egentligen hände. (Mera om ämnet i Nils-Erik Forsgårds bok om Hemingway. Länk till UR:s intevju med Forsgård om Hemingway. I intevjun berättas mera om de lögner som Hemingway odlade, bl.a. hans berättelser från Italien år 1918.) I vilket fall som helst är Hemingways verk Farväl till vapnen (A Farewell to Arms) en roman som baserar sig på Hemingways upplevelser vid fronten i Italien under första världskriget.
Bersaglieri som syns på filmen är italienska elittrupper. Bersaglieri syftar på ett slags skarpskyttar. Trupperna grundades ursprungligen år 1836 i norra Italien i landskapet Piemonte. På den tiden fanns inget Italien utan halvön bestod av flera större och mindre furstendömen. Piemonte i nordvästra Italien och ön Sardinien var en av dessa furstendömen som blev ett av de ledande i förenandet av nationalstaten Italien under mitten av 1800-talet. (Detta kallades också enbart för kungadömet Sardinien, men hade även Piemonte med staden Torino eller Turin som en del av kungadömet.) Bersaglieri skapades alltså i relativt fattiga Piemonte som lätt infanteri som skulle röra sig fort till fots. Man hade inte råd med att rusta upp kavalleri och därför skapade man i stället ett snabbmarscherande ifanteri av skarpskyttar. I Krimkriget på 1850-talet deltog bersaglieritrupper på order av kungadömet Sardiniens (och Piemontes) premiärminister Cavour i Krimkriget på Frankrikes och Storbritanniens sida mot Ryssland och utmärkte sig i strider utomlands.
När Italien förenades och blev en nationalstat och kungadöme år 1861 efter ett krig mot Österrike-Ungern som startade 1859 spelade Sardinien och Piemonte med premiärministern Camillo di Cavour och kung Viktor Emanuel II en stor roll. Kung Victor Emanuel II blev Italiens kung och bersaglieri blev en del av den italienska arméns elitstyrkor. Under 1800-talet hade bersaglieri fått de rundkulliga hattarna som även syns på filmsnutten. Dessa hattar med fjäderdekorationerna skulle skydda mot sabelslag mot huvudet, som var möjliga i krigföring under 1800-talet. Under första världskriget var det osannolikt att få sabelslag mot huvudet, men vi ser trots allt dessa bersaglieri i flimsnutten ha dessa hattar på huvudet enligt gammal tradition. I dag har bersaglieri dessa hattar i parader och moderna bersaglieri kan även ha kevlarhjälmar med liknande dekorationer som syns här på hattarna.
På filmen ser man också bersaglieri öva med cyklar i terrängen. Under och efter första världskriget började bersagleri använda cyklar, eftersom de skulle vara snabba trupper. När bersaglieri marscherar till fots i parader är det också ett slags snabbmarsch. Bersaglieri existerar fortfarande som en del av den italienska armén och därmed som en del av Nato.
Text: Mikael Björk
Källor: Wikipedia, UR:s intervju med Nils Erik Forsgård om Hemingway.
Forsgårds verk Hemingway: en betraktelse (2011) innehåller mera om författaren Hemingway och om hans eskapader och lögner och halvsanningar.